När vi kom dit tittade vi runt och hamnade efter en stund hos marsvinen. Där fanns en liten hona som jag föll för direkt. William hittade också ett men Philip var inte riktigt säker. Hur som helst så lämnade vi affären för att åka hem och bearbeta Robert. Jag trodde nog inte det skulle bli så svårt eftersom han själv hade marsvin när han var barn. Jag gick också igenom med barnen att köper man ett djur måste man ta hand om det så länge det lever, även de dagar det inte är så roligt.
Dagen efter när jag hämtade dem så åkte vi tillbaka till affären och jag hoppades på att barnen skulle välja det marsvin jag tyckte var sötast men så blev det så klart inte så istället för två marsvin fick tre stycken följa med oss hem.
Här har vi sötnosarna
Stackars Sanni, vår ena hund, sov inte en blund första natten och var helstressad över att det hade flyttat in något nytt i hemmet som tjöt. Varje gång marsvinen rörde sig eller lät sprang hon till buren för att titta vad som hände och sedan snabbt till mig för att meddela att det finns något i buren och det rör sig :). På natten hoppade hon ner från sängen och sprang ner för trappan för minsta lilla ljud från buren. Varken hon eller jag sov den natten.
Dagen efter, igår, gick det mycket bättre. Marsvinen har vågat sig fram lite mer och Sanni vaktar inte dem hela tiden. William och Philip längtar till vi kan ta ut dem och kela med dem. Till helgen får vi väl göra ett försök för jag tror inte de kan vänta mycket längre.
Williams flicka Wilma
Philips Chloe och vår Smulan
Chloe
Wilma
